Tillfrisknande från depression

Lyssnar du på BMTH, MCR, BD, Mayday Parade, ATL, PTV etc (dvs deppmusik)? SLUTA MED DET NU. Om du är en normal människa så kommer den musiken bara dra ned dig. Det är inte förrän du slutar lyssna på deppmusiken som du faktiskt kan ändra på ditt liv. Har upptäckt flera gånger hur jag mår relativt bra och då får för mig att sätta på en depplåt. Jag lovar att jag varje gång har reagerat negativt på den musiken och börjat må dåligt igen. Visst, det funkar bra om man verkligen är nere på bottnen och vill ta sig upp en bit, men för att börja må bra kan man inte fortsätta lyssna på deppmusik. Har pratat med flera som har varit med om samma sak så det kan vara en av anledningarna till att du ev. fortfarande inte mår bra.

Så nu har jag mått väldigt bra ett rätt bra tag (åtminstone 2-3 veckor) och planerar att inte må dåligt igen. Är väldigt tacksam över mina depperioder (hur skumt det än må låta) för det har lärt mig så mycket om mig själv och jag är nu starkare än någonsin. Jag är en överlevare. Jag tar inte allt som kommer för givet, jag ser hoppfullt på framtiden (hur man nu kan göra det i det här skitsamhället och den här skitvärlden) och jag ska göra allt för att aldrig bli deprimerad igen. Jag ska aldrig behöva gå till en psykolog igen. ALDRIG. Avslutade häromveckan min kontakt med kuratorn och känner absolut inget behov av att behöva gå och prata med någon igen.

För att kunna bli frisk från en depression måste man själv vilja se en skillnad. Om man hittar motivationen till att ändra sitt liv själv eller med hjälp av andra är upp till var och en, men jag lovar att det absolut inte skadar att söka professionell hjälp (såvida du inte hamnar hos något totalt as som försöker köra någon psykologbehandling som går ut på att totalt bryta ned dig eller något sådant). Jag mådde visserligen sämre efter varje session med hjärnskrynklaren än innan jag kom dit, vilket jag tror blev min räddning. Jag fick hitta ett sätt att rädda mig själv och det tror jag inte att jag hade kunnat göra utan den effekt som psykologbehandlingen hade på mig.

DU, och BARA DU, kan göra den förändring som krävs. Det är DU som bestämmer ifall du vill kasta bort ditt liv totalt genom att älta gammalt trams, tycka synd om dig själv och dra dig undan från omvärlden. Din familj och dina vänner är det viktigaste du har, stöt inte bort dem när de försöker hjälpa dig. Ta emot hjälpen som erbjuds, lär känna dig själv och din kropp (t.ex: ”hur reagerar min kropp på för mycket/för lite sömn?”, ”varför reagerar jag så här i den här situationen?”, ”sköter jag min kropp som jag borde med träning, mat och sömn?” etc). Jag har insett att min psykiska hälsa kan bli en helt annan endast pga en timmes mindre eller mer sömn på en natt. Jag reagerar extremt kraftigt på PMS och när jag mådde dåligt så rörde jag mig inte ett skvatt. Det är klart att inget blir bättre om man först tycker synd om sig själv, och dessutom skiter i att ta hand om sin kropp. Jag vet att det känns som om orken inte finns där ens för att gå ut och ta en promenad när man är deprimerad, men det var så jag började i somras (tvingade mig själv ut, lät all min viljestyrka gå till det) och det är troligen den största anledningen till att jag idag mår bra.

Förändringen ligger hos DIG. Om jag skulle försöka ta mig ur en depression idag, så skulle jag troligen lägga upp planeringen ungefär så här:

  1. Se över dina vanor. ”Vad gör jag rätt? Vad gör jag fel? Äter jag rätt, sover jag som jag ska, motionerar jag?” Eftersom du befinner dig i en depression är troligen väldigt mycket med ditt levnadssätt helt fel. ”Hur ska jag gå tillväga för att förändra dessa problem? Ska jag ta hjälp av någon annan, eller kan jag lösa problemen själv?” TÄNK PÅ: Om du har sömnproblem är det än viktigare att träna, försöka ta ut dig på träningspass osv, så att din kropp är helt slut på kvällen när du ska sova. Börja ta itu med de problem du eventuellt stöter på.
  2. Ta kontakt med en psykolog om det känns nödvändigt. Lär dig hur du ändrar ditt tankesätt. Om du har varit med om något traumatiskt som bidrar till hur du mår, sök finna ett sätt att ta itu med dessa traumatiska minnen på (med hjälp av psykologen).
  3. Bryt kontakten med eventuellt triggande moment i din vardag (avfölj triggande sidor på Tumblr/Instagram, umgås inte med folk som får dig att må dåligt, lyssna inte på deppig musik och se inte deppiga filmer osv). Det kan vara svårt att slita sig från sådana här saker, men det är A och O för en bättre psykisk hälsa.
  4. Se om det finns några övriga faktorer som kan påverka din psykiska hälsa (t.ex. jag med min PMS).
  5. Ta hjälp av de som finns till för att hjälpa dig, t.ex. familj/vänner/andra kontakter.
  6. Försök hitta något som håller dig motiverad och får dig att glömma de tankar och känslor som du vanligtvis bär på.

VID KRISSITUATIONER: Kontakta psykakuten, Självmordslinjen (nr: 90101 eller chatta här) eller ring 112.

Detta blev ett mycket mer seriöst blogginlägg än vad jag hade planerat. Jag tänkte egentligen bara uppdatera bloggen och säga hur jag mår idag, men på något sätt så spårade jag in på detta. Idag mår jag i alla fall bra, och jag är mycket glad att jag bytte gymnasium igen, för annars hade jag varit kvar i en miljö där jag vantrivdes något extremt och hade högst troligen mått mycket dåligt idag. Så, jag hoppas att någon som tagit del av detta inlägg har fått ut något positivt av det. :) Att bli fri från en depression går självklart inte över en dag, jag har kämpat länge för att komma dit jag är idag (första inlägget på bloggen skrev jag i slutet av 2013 men depressionsbollen sattes i rullning långt tidigare). Visserligen har jag till och från mått relativt bra, men har ändå behövt kämpa mycket med min psykiska ohälsa genom åren.

Jag är tacksam 19/12-13

1. Mormor verkar må bra
2. Har äntligen fått lite idéer till olika texter igen
3. Kuratorn skrev en remiss till BUP

Jag tror att BUP kan vara bra hjälp faktiskt. Jag hoppas det i alla fall. Kuratorn sade att det kanske dröjer 3-4 veckor innan vi får något besked från BUP, men väntetiden är det kanske värt.

Jag är helt störd. Jag bara tänker negativa saker hela tiden och jag fattar inte vad som händer med mig. En part av mig vill skada mig själv, men den andra vill inte. Jag slits mellan ”rätt och fel”, mellan två sidor, och jag vet inte vad jag ska göra.
Kuratorn säger att jag är för självkritisk, men att vara självkritisk är allt jag kan. Jag kan inget annat. Jag har varit självkritisk i hela mitt liv och det har blivit en livsstil.

YouTube Preview Image
Bon Iver – Skinny Love

Bör kanske tillägga att de låtar jag länkar i inläggen behöver inte ha något med själva innehållet i inläggen alls att göra.

Jag är tacksam 18/12-13

1. Jag lyckades berätta allt för kuratorn utan att börja gråta
2. Jag tog en härlig långpromenad
3. Läraren bjöd oss på glass

Jag tror att detta är en bra sak att göra. Att varje dag lista tre saker som man är tacksam över. Det kan kännas jobbigt att komma på hela tre saker vissa stunder (och jag har oftast svårast för den tredje), men det är nog nyttigt och även om det är en mycket liten sak kan man vara tacksam över det.

Imorgon ska vi mest städa osv, men jag tror inte att jag kommer kunna det för jag ska ju prata med kuratorn 10:15 (inte samma tid som mamma och kuratorn ska prata dock).
Jag är jättenervös inför samtalet mellan mamma och kuratorn!

YouTube Preview Image
Veronica Maggio ft. Håkan Hellström – Hela huset
Detta är i nuläget min favoritlåt. Åååh, jag kan lyssna på den tusen gånger om! Älskar den.