Så misslyckad.

På mitt senaste BUP-samtal, den 25 september, bestämde sig min psykolog för att jag inte skulle dit något mer. :))) Har också bytt skola så går natur igen :))))

FICK MEIN LEBEN

Seriöst vet inte vad jag ska göra. Klarar inte av gymnasiet kommer aldrig göra är ett sådant jävla misslyckande

Hur fan ska jag någonsin kunna få en bra framtid jag fattar inte

Är ledsen för att jag gör så jävla deprimerande inlägg hela tiden men detta är faktiskt en vent-blogg så det är ok

Nej men allvarligt behöver ju hjälp varför fattar inte min psykolog det??? ”hej du eventuella autismbarn nu du så ska jag sparka ut dig från BUP och speciellt nu när du ska byta gymnasium om tre dagar är inte det toppen???” NEJ DET ÄR DET FAN INTE

Berättade för min mamma att det känns som om jag inte kommer klara gymnasiet och hon bara ”ja jag bryr mig inte du får gå det nu blablabla” hon bryr sig inte om att det får mig att må skit

Jag är autistisk?

Jag vet seriöst inte vad jag håller på med.

Vet inte om jag nämnde det men min psykolog sa i tisdags att jag skulle ta reda på vad autism och social fobi är. Alltså, inte i rena rama helvetet att jag har autism. No offence. Menar bara att jag verkligen inte kan förstå hur hon fick för sig att jag skulle kunna ha det, och läste dessutom att ca 80% har en IQ under 70. Jag vet att jag verkligen inte har det (har inte gjort något officiellt IQ-test men gjorde t.ex. Mensas internettest och fick 126+, samt har fått höra från människor jag möter hur jag tänker logiskt osv). Fattar inte. Va. Nej. Hur. Var.

Jag vet att det ska vara frågetecken efter de två sista orden, men jaja. Har börjat tänka mer på det här med vad jag äter osv igen. Vill gå ner i vikt. Har börjat äta mindre. Inte bra, jag vet, men det är bara för att jag inte vill få dubbelhaka och inte har någon energi till att träna. Äter inte ohälsosamt lite.

Måste läsa 6 kapitel i en bok tills imorgon :))) Har inte börjat :))) Har språkläxa :))) Har inte börjat :))) Fuck me

Det känns verkligen inte bra n

Har haft jobbiga tankar i princip konstant och känner mig bara nedstämd hela tiden. Det värsta är att jag inte ens orkar försöka göra något åt det.

Igår var jag hos psykisen. Började gråta, lol. Men det var väldigt jobbigt igår faktiskt. Så pass jobbigt att jag relapsade. Är så jävla trött på detta.

I morse var jag helt säker på att jag inte skulle orka ta mig upp ur sängen, men jag lyckades! Creds till mig.

p!atd

Just nu sitter jag på tåget. Börjar om ca en timme.

Jag planerar att inte lyssna på twenty one pilots på en vecka (med start idag). Då kommer det säkert bli alldeles underbart att lyssna på dem. Har inte lyssnat på andra än dem sedan innan sommaren och har lyssnat på dem 2-3 h per dag MINST. Så nu ska jag ta en liten paus från dem hade jag tänkt. Nu sitter jag alltså och lyssnar på p!atd istället (lyssnade mycket på dem förut men det har blivit mindre).

idag har jag engelska och människans språk. Vi får väl se hur det går.

Var hos psykologen igår, och hon sa att jag måste bestämma ifall jag vill ta kontakt med människor eller ej (eller något sådant var det i alla fall, minns inte riktigt). Så det ska jag väl fundera på. Hade en massa jag egentligen ville säga till henne men inte kunde.

Inatt drömde jag att jag satt i fängelset och hade en flickvän. Sedan rymde typ alla. (Har nog sett för mycket oitnb). När fångvaktarna kom skulle man typ lägga sig på en gunga med huvudet neråt, för att de inte skulle ”se” en (eller, de såg en, men de fick typ inte ta en när man låg så). Sedan skulle jag typ till en tatuerare/psykolog kl 14:00/14:30, men blev försenad. :(((

fuck it

Jag känner mig jäkligt opepp på livet just nu. Seriöst allt går fel. Och så är jag så jäkla nervös för ska till psykologen om knappt 1,5 h. Shit, vad jobbigt. Vetefan om jag vill det här mer alltså. Nåja, får väl klamra mig fast vid livet till nya skolan i alla fall, nu när det ju är så nära.

Har något jäkla krångel med magen också. Idek. Och har fortfarande inte fått min mens som skulle ha kommit i söndags. Allt är bara… nej. Aja, tøp får hålla mig sällskap i denna skitperiod. Och ska färga håret hos frissan på torsdag.

YouTube Preview Image

twenty one pilots – lane boy

Munsår och psykis

Var inne i stan idag, och när jag stod inne i ett omklädningsrum upptäckte jag att jag håller på att få munsår. I båda mungiporna. Jävla helvetesskitsatan. Jag har inte haft det på åtminstone tre år, och inte under sådana här omständigheter — jag brukade bara få det under vintrarna. Den här jävla idiotkroppen kanske tolkar detta väder som vinter, inte fan vet jag. Vad jag dock vet är att jag börjar i en ny klass på tisdag. :)))) Om jag har munsår då så får någon gärna skjuta mig för jag tänker inte gå till skolan så. Har i alla fall Anti på nu och ska behandla med det varje kväll, så får vi se hur det går. Bryr mig inte ens om den groteska utväxten nu, munsåren är prio 1.

Ska förresten träffa psykisen imorgon. Är riktigt nervös. Har typ väntat hela sommaren på att få prata med henne, men när det väl är här så vet jag inte om jag vill…

 

Aja, ha det kul osv

Jag mår inte bra

Vet inte senaste gången då jag faktiskt gjorde det, men har relapsat. Har börjat skära mig på armen. Fucking armen. Fattar inte varför jag gör detta, men jag kan inte kontrollera det. Fanfanfan. Jag skär inte så djupt i alla fall (tror jag), så jag får hoppas på att det inte blir några ärr :/

Men vetefan om jag ska berätta detta för psykologen eller ej. Hon kommer ju troligen vilja berätta det för mina föräldrar, och… Nä. Det klarar jag nog inte. Har lagt om armen med ett bandage just nu i alla fall, så att det inte hamnar blod osv på sängkläderna. Hm.

Nu är jag i alla fall ledig, ända fram till söndag. Fem dagar ledigt, det är skönt det!

YouTube Preview Image

Old Money av Lana Del Rey. Är inte vanligtvis ett stort fan av henne, men denna låt är helt underbar. Hittade den idag.

Minnesdagbok osv

Det är så här jag har tänkt med mitt liv:

Jag ska göra en minnesblogg, fylld med gamla bilder på mig, dagboksinlägg och andra minnen av mig. Den ska vara lösenordssäker och jag ska ge inloggningen till min familj. Varför jag gör detta är för att jag vet att jag inte har mycket tid kvar här på jorden. Men jag vill ändå ge dem detta för att jag tror att de skulle uppskatta det. Jag kommer bara ta med det från mina dagböcker som jag godkänner, jag vill inte att de ska läsa alla idiotiska grejer jag har skrivit. Sedan gör jag mig av med dagböckerna.

I onsdags var jag säker på att jag skulle skada mig eller ta livet av mig, så jag pratade med mamma. Hon ringde psykakuten men de vägrade ta emot oss. Hm. Hon fick istället förslaget att ringa till det BUP som jag går till, så hon gjorde det dagen därpå. De lovade att ringa upp henne men de gjorde inte det. Svinigt.

Ska nog låtsas att allt är bättre än det är. Jag vet att mamma mår jättedåligt över det som händer, så jag måste hålla det undan från henne.

Det var det. Hejdå.

Läkarbesök, idealvikt & rutmönster

 

 

Mina goda vänner.

Nej, men hej igen. Idag har jag pendlat mellan att gråta och titta på Game of Thrones, i princip. Det har varit en riktig skitdag ska jag säga dig. Har nog funderat på de flesta sätt att ta livet av sig på… Inget jag tänker göra troligen, men ändå. Mår inte bra alls.

Har börjat med en grej som lugnar mig lite under jobbiga perioder (se bilder nedan). Vad är detta? tänker ni då. Jo, jag fyller helt enkelt i rutor med olika färger i sådana här rutade häften. Det blir olika mysiga mönster av det. Idk, jag gillar det bara och det är väldigt avkopplande att bara fylla i rutor. Jag som inte är bra på att rita gör så här istället.

photo 1

photo 2

photo 3Kom på nu att dessa är de första egentagna bilder jag lägger ut. Förlåt för den dåliga kvaliteten, jag orkade inte vänta på att kameran skulle fokusera osv. Ni förstår konceptet.

Nu ska jag i alla fall kolla på ett till avsnitt av GoT, sedan kanske jag släcker för idag. Ha det bra.

JO, FÖRRESTEN. Har inte vägt mig på jättelänge och nu är jag hemma hos en person som har en våg. Det visar sig att jag har GÅTT NER I VIKT. Yes!!! Vägde runt 64-65 kg förut men nu väger jag runt 59-59,5 kg (med kläder på mig). Under 60 kg! Helt toppen. Mitt BMI är på runt 19 nu. :’)

Har jag nämnt att jag ska på läkarbesök hos BUP på tisdag förresten, för att se om jag ska börja med antidepressiva eller inte? Nåja, nu vet ni i alla fall.

 

BUP, lärare och JAPAN (?!)

Detta inlägg kommer troligen bli rätt långt. Förlåt för det.

I alla fall, som ni vet så var ju jag igår på BUP. Där pratade jag och mamma med en (jättetrevlig) psykolog som återigen fastställde att jag har en depression. Som tur är så är den ju inte lika svår som för några veckor sedan, men det är fortfarande motigt. Igår kväll låg jag och grät i två timmar över allting (vilket i och för sig också var ganska skönt då jag inte har kunnat gråta på hur länge som helst). Jag kände mig så misslyckad och allting. Det gör jag väl visserligen fortfarande, men det behöver vi inte gå in på.

På BUP i alla fall så bestämde vi (eller snarare psykologen och min mamma, jag bryr mig inte tbh) att jag ska på ett läkarbesök där de ska bestämma om jag ska få medicinsk behandling (d.v.s. om jag behöver lyckopiller eller ej). Ska också få prata med psykolog, men det är tydligen lång väntetid hos BUP just nu så det är inte förrän om någon månad eller så.

Vidare till något annat.

Jag tror inte att ni förstår vad jag känner just nu. Jag har (kanske) en plan för framtiden. Äntligen. Jag vet inte hur hållbar den är men jag ska prata med min psykolog om den så får vi se vad hen säger.

Så här ligger det till: jag älskar anime. Wow, that’s it. Nej men jag har börjat intressera mig för japanska, och Japan i övrigt. Därför har jag (nästan åtminstone fyra dagar i sträck) pluggat japanska. Jag kan inte så mycket, men lite i alla fall. Jag har alltid älskat språk (något jag inte känt av det senaste året, eftersom jag ju har mått rätt dåligt), och tänker att språk är mitt kall. Därför tänker jag nu försöka göra vad som helst för att lära mig japanska flytande. Jag ska också plugga tyska och engelska. När jag börjar på det nya gymnasiet nästa år kommer kinesiska vara ett alternativ att läsa i tvåan, och då tänker jag att jag ska läsa det också.

NU TILL SAKEN: Jag funderar på om jag kanske inte kan bli lärare. Helt ärligt alltså. Engelsklärare. Då tänker jag att jag ska plugga klart i Sverige, sedan ska jag till England i kanske tre år och plugga engelska, sedan bär det av till Japan där jag ska lära japaner engelska! Men är det inte genialt? Och när jag har tröttnat på Japan så kan jag flytta någon annanstans (exempelvis Kina – eller varför inte Brasilien?) och bli engelsklärare där. Jag kommer inte ha mycket pengar, men pengar är inte allt här i världen.

Visserligen kommer det bli svårt att ”settle down” (kommer inte på vad det heter på svenska), skaffa man och bilda familj osv, men jag får väl försöka hitta någon som också söker något liknande i livet – d.v.s. inget stillasittande i Sverige utan runtresande i världen. Jag kanske startar en youtube-kanal om detta också, där jag pratar om allting. Alla erfarenheter jag kommer få, allting kommer liksom bara… wow. I’m amazed by myself. På riktigt. Jag kommer att växa så mycket som person. Men jag vill besöka länderna innan jag flyttar till dem, så jag tänker att jag åtminstone ska besöka England inom de nästkommande tre åren.

Det kanske är orealistiskt, men låt mig drömma i alla fall. Jag behöver något att se framemot just nu.