Det är för mycket.
Allt. Det går inte längre. Jag kan inte. Jag måste bort.

Allt är upp- och ner. Jag mår så jäkla dåligt. Är så oduglig och värdelös och jag fattar inte ens varför jag finns.

Ligger efter i skolan för jag har varit sjuk hela veckan. Jag hade säkert kunnat gå idag men jag orkade inte pga psykisk ohälsa och min mamma tror att jag bara är förkyld.

Det här skitlivet kan gå och dö. Jag vill inte ha det.

BUP osv

Nu har jag fått tid hos BUP. Egentligen skulle jag dit den 29 januari men mamma kunde tydligen inte då (fast hon ska väl inte vara med på mötet?).

Jag vet inte vad jag känner angående detta. Dessutom skickades ett stort häfte hem till oss där man skulle svara på onödigt många frågor. Det är läskigt hur mycket de vill veta om en. Nåja, det kanske är det bästa.

Om jag får medicin vill jag verkligen inte äta den. Jag tänker nog inte göra det. Pappa gjorde det när han var deprimerad och han mådde bara ännu sämre.

Det börjar bli sämre nu förresten, om ni undrar. Det är så jobbigt hur humöret svänger upp och ned hela tiden. Åh.

 

Vackra mormor

Idag träffade jag mormor på sjukhuset. Åh, vackra, underbara mormor. Det var så hemskt att se hur sjukdomen hade greppat tag om henne – hon såg så bräcklig ut. Sjukdomen – cancern – har förstört henne. Nu är cancern troligen borta men hon är fortfarande svag eftersom hon fick lunginflammation och blodförgiftning efter operationen.
Överallt i hennes rum var det handdesinfektion och slangar och plasthandskar och annat fult. Min mormor är verkligen inte värd detta. Hon som är så snäll och fin.

Och jag kände att tårarna höll på att komma. Jag tryckte tillbaka dem, lät dem stanna kvar bakom ögonlocken. Jag fick inte gråta. Jag tillät mig inte att gråta.
Det gör jag fortfarande inte. Det är nog en dum svaghet, att alltid behöva visa sig stark. Men jag har fått för mig att mamma alltid kopplar mina tårar till psykisk ohälsa, och kanske är det därför jag inte får gråta inför folk.

Jag vill lägga mig under jorden och inte vakna förrän mormor är frisk igen.

2014 – välkommen!

Äntligen är 2014 här. Än så länge har jag fortfarande bara suttit vid datorn och mobilen så det har väl inte blivit något stor skillnad, men jag hoppas verkligen att 2014 blir tusen gånger bättre än 2013!

Igår hade jag det trevligt hos några barndomsvänner (med hela min familj). Vi spelade lite Risk och det var bara allmänt mysigt. Vid tolvslaget gick vi ut, men istället för att själv köpa fyrverkerier tittade vi på andras (och på så sätt sparade vi en massa pengar).

Vill ni veta en sak? Vi hade ju en andra julafton med mamma, och jag fick TUSEN KRONOR av mormor och morfar! Likaså mina två systrar. De är för snälla!

Det är så skumt, för helt plötsligt har jag blivit helt jäkla superlycklig och jag är så glad över att jag lever. Jag fattar inte hur det blev så – efter att ha tittat på The Desolation of Smaug har jag varit så lycklig jag bara kan bli!