I dag mår jag dåligt

I morgon kanske jag mår bra. Hoppas det.

Jag har extrema problem med min hy just nu. Det ser ut som om min hy typ har kokat (boiling) när jag står i fel ljus – har små och stora finnar över heeeela kinderna. Det FÖRSTÖR SERIÖST MITT LIV. Jag vill gråta varje gång jag ser min reflektion. Jag vill inte leva så här längre. Det räcker med att jag har psykiska problem och men från typ ”syskonmisshandel” (psykisk och fysisk). Vad fan förtjänar jag att få lust att dö på grund av min äckliga jävla hy också för? Jag klarar inte mer. Jag borde gå till läkaren, men jag vågar inte. Jag borde gå till psykolog/terapeut, men jag vågar inte. Jag är så jävla rädd. Och det irriterar mig att ingen bryr sig. Jag betyder så lite. Är så oviktig. Så betydelselös. Jag vill inte må dåligt längre. Jag vill leva som alla andra. Skaffa pojkvän, få lite uppmärksamhet på krogen, ha kul. I stället slösar jag detta jävla skitliv framför dator och i mitt rum. Jag orkar inte ens kämpa för mig själv längre.

Jag ska ha mens om 8 dagar så jag tror inte att detta är PMS.FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE Fan borde gå till psykolog igen. Detta förstör mitt liv. Måste skaffa jobb och tänker mig att jag kommer att komma till arbetsintervju så kommer de se hur äcklig jag är och hur ful jag är och så kommer de välja någon annan. Jag är ful, jag är verkligen det. Klarar inte av att leva detta skitliv.                                    F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  FF  FF  FF  FF  FF  FF  FF  FF  FF  FF  FF  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE  FFE

Min dator fick ryck. I alla fall. Kommer vara för evigt ensam. Hej då.

blogstats trackingpixel

Sja nab

Jag fick tydligen inte F i matte 4. Fick en poäng över godkänt på NP så fick E. Rätt skönt. Godkänt i alla ämnen (och mer därtill).

Mår väl rätt bra nu. Vi får se hur länge det håller. Vet att jag inte borde tänka så men jag kan inte hjälpa det.

Vetefasen vad jag ska göra efter sommaren. Ska ju ta mitt sista ”sommarlov” som jag brukar uttrycka det. Vi får se om det blir någon utlandsresa eller om jag fortsätter ruttna bort i det här jävla landet efter det. Tror jag har bestämt vad jag ska rösta på i alla fall. Eller velar typ mellan två partier. Blir ingen röst på vänstern för min del i alla fall, så mycket kan jag säga.

Ibland tittar jag på killar och tänker ”fy fan, honom vill jag ha.” Ibland tänker jag dock ”fy fan, honom vill jag va’.” Är inte trans men faaaaaaan vad skönt att vara kille. Vill vara det.

Jag har tagit studenten. Och druckit en massa alkohol senaste veckan. Livet blir så mycket lättare så. Älskar att dricka. Och dansa på klubben. Var ute i fredags. Höll ögonkontakt med en kille fett länge, alltså jag skäms verkligen. Och höll ögonkontakt med en annan kille som jag inte kände (han hade typ samma stil som Ted Gärdestad alltså hahahah södernissar asså). De kollade säkert tillbaka på mig och tänkte ”asså vad hemskt det måste vara att se ut så där.” Jadu, inte lätt när man ser ut som ringaren i Notre Dame typ. Tro mig, har haft min fair share av självhat genom åren. Försöker att inte låta mitt utseende påverka mig alltför mycket men det går ju som det går (dvs inte alls).

Nej nu nattmössor ska jag gå och sussa. Jag har en crush på en speciell kille som jag säkert aldrig kommer se igen (han gick i min skola men nu har jag ju tagit studenten så que). Hoppas jag drömmer om honom. Vi höll också rätt mycket ögonkontakt ett tag. Fett söt är han. E.M. jajajajajjaajaajja nu har jag sagt för mycket.

blogstats trackingpixel

Ångesten sköljer över mig

Jag har inte känt riktig jävla ångest på ett tag. Visst har jag varit stressad, men jag har tagit det lite som det kommer. Nu ska jag ta studenten. Fattar ni? Jag vill dö. Jag orkar inte. Jag har bestämt mig för att ta ett sabbatsår MEN VAD FAN BETYDER DET DÅ?! VAD FAN SKA JAG GÖRA?!

Jag kommer förlora min enda vän. Kanske skulle man bli knarkare. Nej, jag skojade. Men tanken har faktiskt slagit mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte vad jag ska hitta på. OM jag ens ska hitta på något. Jag måste väl skaffa ett jobb. Jag vetefan. Vore nice att spara undan lite pengar men idk. Vill typ resa och skit också… FUCK.

Alltså jag orkar inte. Jag kommer bli så jävla ensam igen. Det är ingen som vill vara med mig. Får göra gymmet till min bästa vän. Har inget annat att leva för. Det kanske kan ”occupy” mitt huvud i alla fall.

Fattar inte hur andra lyckas. JAG LYCKAS INTE MED NÅGOT ALLS. Lyckas inte behålla vänner. Lyckas inte skaffa pojkvän. Lyckas fan inte ens få godkänt i alla kurser (kommer F:a matematik 4 så hårt). Det sistnämnda har jag förlikat mig med dock. Svårare att förlika sig med vetskapen om att ingen i den här världen behöver en eller uppskattar en tillräckligt för att höra av sig.

Jag är ett sär. Ett fucking sär. JAG ORKAR INTE. jag vill dö

Btw så har jag inte ätstörning längre. Mat är för gott för det liksom

blogstats trackingpixel

Ska bli smal

Alltid har det varit något med mig. Självskadebeteende, tvångstankar och -handlingar, ångest, stress, episoder av ätstörning, osv……. Nu har jag kommit in i en ätstörningsperiod igen antar jag. Får äta max 800 kcal om dagen från och med nu. Ev. undantag på helger, där jag inte kan ”restrict” utan att det märks. I dag höll jag koll på antal kcal jag fick i mig genom FUCKING LÄKEROL.

Jag måste bli smal. Ingen vill ha mig som jag är nu, kanske vill någon ha mig när jag är smal. Men jag är så jävla ful. Jag kommer aldrig älskas av någon som inte måste älska mig. ”MÅSTE älska?” tänker ni nog då. Ja. Min familj kommer alltid älska mig. De hade kunnat skippa att göra det, men det gör de. Inte för att jag är en älskvärd människa, utan för att de är bra människor. Vissa växer upp utan att få uppleva kärlek från familjen, men min familj är så mycket bättre än de. De kan helt enkelt inte älska någon som är med i familjen. Jag tycker så jäääävla synd om dem för att de tvingas älska någon som jag. Jag önskar att ingen älskade mig. Det skulle göra allt så mycket lättare med att ge upp osv.

Jag är nog inte menad att leva. ”I’m not made to last.”

HUR kan folk vara nära mig? hade jag varit någon annan så hade jag spytt i min närhet. Jag önskar att jag kunde spy av min konstanta närhet nu. Då hade jag varit smalare. Jag försökte spy upp maten häromdagen, men hur mycket jag än försökte så gick det inte. Jag körde ner pekfingret i halsen och hulkade som bara den men ingen spya kom upp. Så fick träna i stället. Jag kom undan med att äta så lite när jag var deprimerad (kolla under kategorin ”Matdagbok” t.ex.). Kanske ska bli deprimerad igen så att jag kan komma undan med att äta mindre. Måste gå ner i vikt. MÅSTEMÅSTEMÅSTE. Har ätit så sjukt jävla mycket i dag att jag är äcklad av mig själv. Jag har ingen självkontroll. Har typ ätit runt 1600-2000 kcal (åt så mycket på kvällen att jag inte ens kunde hålla koll). Dagen började ju så bra också med bara te och äpple fram till kl. 14 ungefär. Därefter gick det utför. Nu har jag hela helgen framför mig och kommer inte kunna dölja ”restriction” från mamma. FUCK.

blogstats trackingpixel

Jag vill vara ett spöke

Jag önskar att jag var osynlig. Att ingen såg mig, tänkte på mig, dömde mig. Jag är medveten att jag inte är så jävla relevant som människa, men ändå alldeles för relevant för mitt eget bästa. Det vore nog bättre om jag inte fanns. Om någon annan spermie hade nått ägget innan den spermie som bildade mig gjorde det. Så hade det kunnat komma ut någon som mina föräldrar faktiskt kunde vara stolta över. Någon som hade driv, som var N O R M A L. Jag är fan inte värd att leva.

Jag har försökt passa in hela mitt liv. I grundskolan gick det faktiskt rätt bra, men jag minns att jag ifrågasatte en massa saker kring allt möjligt, typ det sociala, lekar, konversationer osv. Tyckte att allt var konstigt. Tror inte att någon annan märkte min ”onormalhet” då… Men jag har alltid kämpat. Redan kring sjunde klass började det gå utför. Det gick inte att låtsas längre. Det var plötsligt konstiga samtal som man skulle deltaga i och om man, som jag, tyckte att det var helt off och hade lättare för att leka osv (där man inte behövde göra så mycket mer än just LEKA) blir det tufft när man kommer upp i den åldern. Jag fattar fortfarande inte varför man måste prata om sex och relationer och varför man måste svära egentligen. Visst svär jag på min blogg, men jag svär aldrig någon annanstans. Jag tycker att bruk av svordomar egentligen är skamligt. Fult. När jag ska uttrycka mina känslor här så måste jag däremot använda svordomar ibland. För att mina känslor är skamliga. Jag ska också erkänna att jag knappast går utan särskilda ”fantasier” (faktum är att jag fantiserar om… hrm, saker… rätt ofta), men de lär väl inte bli något mer än just det på ett väldigt bra tag åtminstone. Om någonsin alls. Och jag vill ju hur som helst inte prata om det. Usch.

Jag känner mig verkligen som en utomjording. Det är typ titeln på min självbiografi om jag någon gång skriver en. ”Livet som utomjording”, Jag har gråtit nu i typ 10 min. Inte så länge denna gång faktiskt. Skönt. Mina ögon bränner nu. Jag ska upp 5:30 i morgon så egentligen borde jag sova men jag kan inte. Jag FATTAR INTE hur mina klasskamrater kan bara… passa in. Jag vågar inte vara mig själv för att jag är rädd för att bli dömd. Jag vet att det inte spelar någon roll vad folk tycker (de tycker redan att jag är konstig så what the hell) men jag kan inte hjälpa det. En bidragande faktor är kanske att jag blev konstant dömd och fick höra att jag var oduglig som barn (av min syster). Jag vet inte.

Självmordstankar har seriöst upptagit en rätt stor del av mina tankar den senaste veckan. Inte så att jag tänker på det konstant, men definitivt oftare än vad som är nyttigt. Jag vet bara inte hur det ska bli när jag går ut gymnasiet (om jag ens lyckas med det – skolkade förresten från provet i måndags). Jag kommer inte kunna skaffa jobb. Jag kan inte vara normal. Jag kan inte vara vuxen. Jag kan inte vara NÅGONTING JAG VILL DÖ JAG ÖNSKAR ATT JAG KUNDE LEVA OM MITT LIV ELLER ATT DET ÖVER HUVUD TAGET INTE BÖRJADE. Om jag kunde leva om mitt liv hade jag fan inte valt natur. JÄVLA PISSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS. Orkar inte skolan orkar inte livet orkar inte orkar inte

Det finns ingen plats i världen för mig. Ingen alls. Passar inte in någonstans. Mitt eget sällskap är inte särskilt bra det heller. Jag är ensam väldigt mycket och det är väl helt ok – i mångt och mycket rätt skönt – men ibland vill jag fly från mig själv också. Jag kommer säkert bli alkoholist. Eller så kommer jag på något sätt halka in på droger. En jävla plattanjunkie som säljer sin kropp för att ha råd med sitt nästa fix (<- exempel på en mening jag aldrig skulle använda utanför denna blogg). Det är väl ett sätt att ”fly” antar jag. Ska skaffa mig en redig jävla ätstörning så får jag kanske lite uppmärksamhet och lite hjälp. Förresten har min aptit minskat på senaste tiden ändå. Visar absolut upp tecken på depression eller förstadium till depression men vad ska jag göra åt det? Jag vet att jag har gett ”supertips” i bloggen till dem som är deprimerade men det skrev jag ju när jag mådde bra. uggh. Vill bara sova nu.

blogstats trackingpixel

Varje gång jag loggar in påminns jag…

… om att ledsamheten har förföljt mig länge. Jag har inte en enda gång bytt lösenord på detta konto och det lösenord jag har är mitt ”gamla”, det jag använde för åratal sedan. Det är bara att kolla i bloggens arkiv, men ändå. Sorgligt.

Nu är känslan tillbaka i alla fall. Den jobbiga. Jag stoppade en penna och ett örhänge i min arm i dag. Inte så att det började blöda, jag skrapade bara lite. Det räknas nog inte som självskada. Det hade ju varit sorgligt – jag har inte, med flit, skadat mig själv sedan typ 2015 tror jag. Tänker ej räkna det som en relapse.

I morgon har jag prov. Kan inte ett piss. Vill inte gå till skolan, men jag avskyr att ljuga. Jag har inga problem med att frånvaroanmäla mig, men jag måste ljuga för mamma om att jag har varit i skolan fastän jag inte varit det… Eller så berättar jag sanningen. Men det kan jag ju inte göra. Ska jag gå till skolan och F:a? Det skulle ju kännas värre än att säga sanningen till mamma – att jag mår dåligt och inte har orkat plugga. Eller så är jag bara lat. Jag är riktigt lat.

Jag skäms över hur lat jag är ibland. Rätt ofta, faktiskt. I dag tänkte jag på självmord. Övervägde det inte, men tänkte på det. Det gör jag då och då, även när jag inte mår dåligt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och nu är det ju bara några få månader kvar, jag borde hålla ut, jag får inte ge upp nu, det vore onödigt, jag vet det, men jag… klarar det inte. Jag har redan två omprov hängande över mig och detta kommer bli det tredje, oberoende av huruvida jag går till skolan eller ej. Just nu är jag så trött att jag skriver hela blogginlägget med slutna ögon… eller senaste paragrafen i alla fall.

Jag har ingen framtid. Jag har verkligen inte det. Jag ska fucking döda mig själv. Jag vet att det är så mitt liv kommer sluta. Förr eller senare. Jag måste bryta kontakten med alla jag känner, så att de antingen inte vet eller så att det inte skadar dem lika mycket. Jag har varit frisk nu i några år från depressionen, och ändå har jag innerst inne vetat att det är så jag kommer stupa. Jag kommer att bli en självmördare. Sorgligt, va? Jag har fortfarande inte bestämt mig exakt för hur det ska gå till, har varit inne på det mesta. Hängning, gasning, överdos, drunkning, vapen, skära upp halsen/armarna… osv. Finns många sätt att ta livet av sig på. Men den dagen är inte i dag, så jag måste inte tänka ut en steg-för-stegplan just nu. Ska bara ångesta över morgon(-/dag)dagen.

blogstats trackingpixel

The things you own end up owning you

Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don’t need. We’re the middle children of history, man. No purpose or place. We have no Great War. No Great Depression. Our Great War’s a spiritual war… our Great Depression is our lives. We’ve all been raised on television to believe that one day we’d all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won’t. And we’re slowly learning that fact. And we’re very, very pissed off.

Kan förresten göra tio armhävningar. På tå. Vad fan, kroppen. Senast jag kollade kunde jag göra typ knappt 12 armhävningar på knä och typ 1-2 på fötter. Kanske inte är hundraprocentiga armhävningar iofs men ändå, what the fuck. De är ju likadana som dem jag alltid har gjort. Och har ju inte tränat på typ tre veckor heller. Stabilt. Tänkte skriva ”STABILT” men det är ett tecken på underkastelse. Eller något. Inte fan vet jag.

Jag tittade om på Fight Club i dag. Tung rulle, som man brukar säga. I am Jack’s left ankle birthmark. Vad heter det ”leverfläck” för, förresten? Google provides no answers.

Ska utmana mig själv. Är så beroende av socker. Nu har jag köpt mig en Marabouchoklad som jag ska sukta mig med. Om jag äter upp den så förtjänar jag typ diskbråck och puckelrygg. Tänker att jag ska ha med mig den överallt så att den alltid finns där för att sukta mig. Och självklart får jag inte äta något annat sött heller. Vi får se hur det går.

blogstats trackingpixel

Besegra rädslan

Jag är rädd för mycket. Framtiden, döden, livet, människor… Mycket som jag inte ens kan styra över är jag rädd för. Det är en sådan där rädsla som letar sig in på djupet och stundvis gör mig paralyserad. Inte mer. Jag ska inte frukta något. Detta är mitt främsta nyårslöfte. Jag ska sluta frukta livet och allt vad det innebär. Fuck it. Varför ska jag vara rädd för andra människor? Egentligen är de, liksom jag, enbart en ansamling molekyler, celler, olika sammansättningar av… av universum. Kol, väte, syre, kväve… osv. Detta kommer bli en livslång process, men jag ska en dag hålla universum i min hand. Det finns inget att frukta. Jag ska anamma en mer buddhistisk syn på livet. Jag ska se mat som bränsle och inte som njutning. Om jag kunde, hade jag gärna levt på något liknande katters torrfoder – tänk vad lätt livet hade blivit, om man begränsade sig så.

Jag ska börja träna. Min fysik är katastrof. Inte så att jag är över- eller underviktig, men jag har inga muskler. Jag har ingen stabilitet i kroppen. Jag klarar ingenting. Mitt mål för 2018 är att kunna göra 3 pull-ups när året är slut. Det torde väl vara överkomligt? Och jag ska inte träna av ytliga anledningar, utan för att må bra. Det är en investment inför framtiden.

Jag funderar på att nedgradera telefon till en knapptelefon. Kanske en flip phone. Vet inte riktigt detaljerna ännu. Kan kanske ta någon som ligger och skräpar här hemma. Vad jag vet är att jag är beroende av min mobil som det är nu. Jag ska dra ned datoranvändandet också – men det är lätt att tappa bort sig i samma veva som man t.ex. gör skolarbeten osv. Nåja.

Jag ska ta mina språkstudier mer seriöst. Jag ska bemästra tyskan och påbörja resan till att kunna spanska flytande. Inget mer velande mellan olika språk… Jag kan lite franska, lite spanska, lite ryska, lite japanska… osv. Allt på grund av velandets skull. Men hur ska jag kunna bemästra ett språk om jag hoppar mellan olika språk hela tiden? Nej, det är fokus som gäller nu.

 

Det är väl mina främsta mål med 2018. Tschüss.

blogstats trackingpixel

Wasted years, wasted youth

Ord såsom de ovanstående ger mig sådan ångest. Det är ju precis så jag känner. Alltså… Så många år av mitt liv har gått åt till att, quite frankly, tycka synd om mig själv. Jag förstår att jag har grejer som ligger och hela tiden förstör för mig, såsom min systers psykiska misshandel och de osäkerheter som kom till följd av denna. Jag har reflekterat väldigt mycket kring olika diagnoser och har kommit fram till att jag högst troligen har social fobi. Det är självdiagnosticering och jag förstår att det kan vara skadligt, men för mig hjälper det bara att inse vad problemet faktiskt är. Jag ska ta kontakt med kuratorn igen och boka ny tid. Det behöver jag verkligen.

I dag har jag legat hemma och varit sjuk i förkylning. Inte så grav, men det fungerade väl också lite som en ursäkt egentligen till att inte behöva gå till skolan. Fattar inte varför jag gör så här och sabbar för mig själv… Har kollat på Stranger Things osv.

Nu har jag smetat på Basiron i ansiktet. Jag hoppas verkligen att det kommer fungera. Annars gråter jag. Som om jag inte har gråtit över finnarna tidigare hahahah hata Finland. Det känns faktiskt lite konstigt just nu i ansiktet. Typ som att jag behöver klia. Nåja. Det får vara så över natten så får vi se om det ger någon effekt. *håller tummarna*

I dag bytte jag också tema på min Spotlife-panel från ”Kaffe” till ”Midnatt”. Mycket fint. Det ser ju dock inte ni men ja. Layouten på bloggen lär dock inte ändras. Vill att det ska vara typ samma lika från när jag startade bloggen för fem år sedan (edit: hahahha fyra* är så dålig på matte wtf). Tänk så mycket jag har förändrats… Och ändå mår jag ungefär likadant nu som då.

 

blogstats trackingpixel

I won’t last long

I’m not meant to last

I’ve let myself go

Jag vet inte om det är depression… Jag känner bara att inget spelar roll längre. Passivitet. Likgiltighet. I helgen har jag inte gjort ett piss. Har inte duschat sedan i fredags morse. Inte så länge, kanske, men… Så här har det inte varit på ett tag. Jag känner typ inte för att göra något.

Jag funtade lite på självmord. Inte för att jag kommer ta mitt liv. Men… jag pratade med en via Whisper (lol hur ensam är man inte om man pratar om sådant med någon på fucking Whisper?). Äh. Vet inte alltså. Var helt okej att prata om det men ändrade inte direkt någonting.

I morgon går jag inte till skolan heller. Har faktiskt mått lite dåligt i dag (fysiskt) så blir väl att skylla på det. Typ förut var jag duktig på det här med sömn. Var jättenoga med att få minst 8 timmars sömn per natt, gå och lägga mig vid 22:30 varje kväll osv. Kolla vilken tid jag lägger ut detta nu. Och så är det måndag i morgon. Men jag ska ju som sagt inte till skolan, så… det gör väl inget egentligen.

Mitt hår är så flottigt.

YouTube Preview Image

 

blogstats trackingpixel